Rushmore!

Vilken bra film. Jag känner igen mig i Max och Herman. Jag gillar dom.
Att ge sig hän åt det man gillar och låta världen följa efter.
Särskilt scenen där Herman är trött på sin familj, nästan kastar golfbollar på barnen, hoppar i poolen med ciggen i mungipan och stannar under vattnet. Allt med samma tomma blick.
Max´s fina hobbies, fina projekt och oklanderliga stil gör mig också varm.
Om man inte kan få vara sig själv, varför då vara över huvud taget?
Denna film gräver en kanal till havet som vi alla kan släppa loss i.
Som Idioterna fast med en optimistisk garnering.