Det känns som slöseri.

Du måste inte göra något för att vara tillräcklig. Du har ingen skuld till dina föräldrar, ingen skuld till dina vänner eller bekanta. Du lever inte för att betala en skuld. Vinden blåser fritt i ditt huvud och genom vardagsrummet. Det svarta hålet i dina ögon är bara svart som ett gruvhål eller svart som en burk svart färg.
På samma sätt är vi helt befriande från godhet, ondska, skuld, frihet och den stora meningen. Den skuggan finns faktiskt inte.
Allt är helt öppet och vardagligt.
Ändå står godhetens, ondskans, skuldens, frihetens och meningens kulisser utplacerade ibland oss.
Vi går genom dem och de omringar oss.
Vi vill dem inget illa och de vill oss inget illa.
Det är allt.
Tänk om man verkligen kunde känna det. Verkligen förstå det i magen och i fingrarna.
Tänk om man faktiskt kan det.

Sorg

Rokuro Taniuchi 26
Originally uploaded by A Journey Round My Skull

Den stora sorgen. Vår-sorg, kvälls-sorg, natt-sorg, bakgrunds-sorg. När sorgen är som en instängdhet, skiljer den sig mycket från när den bara är bärvågen till minnen. Då är den nämligen välkommen. Långa sändningar från släckta länder.

klassisk musik

Jag har försökt ta till mig klassisk musik, jag vill gilla klassisk musik, jag borde gilla den. Jag gillar den när den spelas i fiket på Carolina Rediviva på morgnarna vid 10-tiden efter ett pass av studier. Musiken ligger där i bakgrunden och blandas i kropp och hjärna med kaffet. Ett stort lugn infinner sig. Skönheten tar form.
Men när jag själv ska leta reda på något jag gillar på t.ex. spotify, då passar inget. Det finns en samling bilder,attityder eller röster som dyker upp i mitt huvud när jag lyssnar på olika stycken, några bra, men de flesta lämnar mig fylld av obehag..

*Deprimerad tjock vitsminkad adlig person som kastar sig fram och tillbaka i en sån där kort medeltida lyxsäng och dricker brännvin som kommer upp igen hela tiden. Personen klagar och gör missnöjda ljud.

*Ett antal militärer med varsin ölstövel sitter och tittar på en person med peruk som sjunger oändliga skalor medan den viftar hotfullt med ett svärd mot en nästan identisk person klädd i säckväv med stor ring i örat, kutrygg och skokräm i ansiktet.
*En stor sal är inhuggen i berget, en enorm mytisk gudavärld är målad över hela valvet, statyer fyller salen. En liten person i trasor springer mellan staryerna och ser rädd ut, den klättrar uppåt mot taket. Soldaterna kommer. Personen lyfter upp en harpa och gråter. Allt börjar spricka, taket rasar in och alla dör. Ovan jord tusen år senare går en liten person och plockar blommor och hittar harpan.

*Person med "Gustav Vasa"-byxor och dansk prästkrage runt halsen som står i en kitchig blomträdgård och orerar på rimmad vers, åskådarna aplåderar med fingrarna efter varje ord.

*Helt uttryckslös person som låter sig och sin vevgrammofon bäras genom öknen, Bärarna är också helt uttryckslösa. Alla svettas. Personen ser ut som en vit version av Jabba the Hut i uniform och pikhjälm.