Det känns som slöseri.

Du måste inte göra något för att vara tillräcklig. Du har ingen skuld till dina föräldrar, ingen skuld till dina vänner eller bekanta. Du lever inte för att betala en skuld. Vinden blåser fritt i ditt huvud och genom vardagsrummet. Det svarta hålet i dina ögon är bara svart som ett gruvhål eller svart som en burk svart färg.
På samma sätt är vi helt befriande från godhet, ondska, skuld, frihet och den stora meningen. Den skuggan finns faktiskt inte.
Allt är helt öppet och vardagligt.
Ändå står godhetens, ondskans, skuldens, frihetens och meningens kulisser utplacerade ibland oss.
Vi går genom dem och de omringar oss.
Vi vill dem inget illa och de vill oss inget illa.
Det är allt.
Tänk om man verkligen kunde känna det. Verkligen förstå det i magen och i fingrarna.
Tänk om man faktiskt kan det.