posthumanism

I DN idag står det en artikel om posthumanism. För mig lät det jättemumsigt, det har länge behövts något nytt. Nu vill vi vara någonting annat än människor. Tänk på de där plattorna de skickade ut i rymden, en naken man och kvinna. Två ben och en liten hälsning. Hur tråkigt får det bli?
Nu är vi med posthumanismens glasögon informationsflöden spridda över världen. Spridda personer i olika virituella världar. Någon slags personlighetsklyvning i cyberspace så att säga.
Men det har vi ju varit jämnt! Dricka kaffe magnus, skolmagnus. arga misantrop- magnus, sovarmagnus. en strid ström av Magnusar som avlöser varandra på den inre vaudeville-scenen. Så fort jag visar upp mig för någon annan finns mina rörelser och ljud inpräntade i dennes hjärna. en livslångt sparad avbild av något som inte går att fånga.
Inget nytt under himlen. tyvärr..