Joy

Joy
Originally uploaded by Wendy Coco, Photographer

Världen uppenbarar sig , stund för stund. Glädjen finns där.

Tinariwen är så fint om hösten

trailer till hösten

Sommarsolens strålterror verkar nu ha falnat och regnet har blött fram de mysigaste höstdofter. Vi kan kura och läsa utan dåligt samvete.
Böcker! Te! Likör! Fåtöljsäsong! Små kuddar! Fotogenlampor!
Uppenbara höstlåtar hemma hos Gunnar Larsson den extremt närsynte man som fick sina glasögon ärvda genom myrorna till oss. En symbol för att vara mossig och att ha sitt namn klistrat på sina glasögon.
Gräv ner mig i den murriga hösten och lagra mig tills löven faller nästa gång!

IKA - till turistens hjälp

I dagarna lanseras en ny nationsvid satsning för att marknadsföra våra svenska landskaps särart.
IKA Institutet för Konst och Ansvar som precis lanserat sin lovande hemsida har tagit fram de brott som invånarna i respektive landskap är starkast i Sverige på.

IKA Evidensbaserad fördom

Håll även utkik efter femgenerationsbilder. Det finns väl knappast något vackrare än generation efter generation av tonårsgraviditeter.

Rushmore!

Vilken bra film. Jag känner igen mig i Max och Herman. Jag gillar dom.
Att ge sig hän åt det man gillar och låta världen följa efter.
Särskilt scenen där Herman är trött på sin familj, nästan kastar golfbollar på barnen, hoppar i poolen med ciggen i mungipan och stannar under vattnet. Allt med samma tomma blick.
Max´s fina hobbies, fina projekt och oklanderliga stil gör mig också varm.
Om man inte kan få vara sig själv, varför då vara över huvud taget?
Denna film gräver en kanal till havet som vi alla kan släppa loss i.
Som Idioterna fast med en optimistisk garnering.

Ugglor, buddhism, blixtar, hakkors och omen

Jag har precis lyssnat färdigt på kasett 11 av "Claudius, the God"
Romarna och alla folk omkring verkade väldigt intresserade av omen och järtecken och lät ofta underligheter som dök över dem påverka deras livsval.
Författaren låter Kejsar Claudius berätta om hur hans barndomsvän Herodes Agrippa dör efter att ha sett en uggla flyga framför honom och hoa tre gånger precis som den förutspåddes göra före hans död tidigare i hans ungdom då han satt i fängelse. Tiden hoandena pågick skulle avgöra hur långt det var kvar tills hans död.
Jag sökte på ugglor på wikipedia då jag gillar ugglor. De är läskiga, lugna associeras med kunskap, gillar ensamheten. Om jag skulle välja ett totemdjur nån gång skulle det absolut bli ugglan. Som engagerad i zenbuddhismen tycker jag att ugglor skulle vara ett lysande symboldjur. Vaksammare mer skärpa djur får man leta efter.
Hakkors är den gängse symbolen för buddhism i Asien och tempel brukar ofta märkas ut på kartor med hakkors. Det visade sig att ugglor har klor som är mer eller mindre vridna så att deras spår på marken bildar hakkors och att. Ts'ang Chieh som sägs ha uppfunnit skriftspråket lär ha inspirerats av just fågelspår i sand.
Den legendariske kejsaren Yu ska ha haft en fiende vid namn Uggla som skapat blixtar och åska.
Idag under terapin avbröts jag mitt i en mening av att en blixt speglades som ett streck uppifrån och ner mitt i det halvöppna fönstret i huset mitt emot som jag satt och tittade ut på under samtalet.
10 sekunder senare kom åskan.

Nån slags löst nät av ovanliga händelser. Förutom detta har en bekant jag träffade på valborg och då talade om att spela pingis med ringt och frågat om pingisspel bara en timme efter att jag tänkt på det för första gången sen dess. En annan kompis som är intresserad av buddhism och har haft nån slags omvälvande andlig omskakning ringt bara nån timme efter att jag tänkt på honom. Även han är nån jag inte brukar höra av mer än ett par gånger per år.

Detta verkar ju inte peka åt nåt särskilt håll utan framstår mer som en skiss till en personlig mytologi.
Vi får se vad som utkristalliseras..

rubber johnny

Oljud ljuder bra för dem som lyssnat på all musik. De har spåren av all musik i huvudet. Odjudet öppnar öronen för all musik man lyssnat på.

Bra foton är vår vanliga verklighet men med en ny vinkel eller komposition.

De väcker ögonen för riktiga intryck istället för bara minnen av sånt vi redan sett. Det är förvånandsvärt hur sällan man faktiskt tittar och lyssnar när man dansar runt i vardagen.

Känslig hud igen.

oljudsmusik

glad påsk

Den unge muslimen till redioreportern i P1: "Alltså, för dom som inte har någon religion och bara följer sina lustar kan det vara svårt att förstå hur man..."

Jag tänker direkt:Vad ska man annars följa?

Allt jag ärligen kan svara är "Jag vet inte".

Men detta "vet inte" räcker bra. Man ska inte leta efter det övergripbara.

Jag vet inte vad som komma skall men sträcker mig ut i ett stort"vet inte"
Jag går och lägger mig ikväll och imorgon vaknar nån annan.

Glad påsk!

fotografen

Om du vill se Davids mer nyanserade text till mina bilder nedan gå till musiktidningen LIRA´s nätupplaga

Kieranhebdenandstevereid

För första gången i mitt liv så har jag själv hittat en artist som jag av eget kraft börjat lyssna på och gilla och sen inser att de har konsert i min egen hemstad.
Jag gick på en konsert med mina idoler, jag fick blodsvallningar när dessa två fina människor äntrade scenen! De är så fina! De finns på riktigt. Jag höll nästan händerna för öronen och skrek när de kom in på scenen.
Kieran är ung och spelar el. Han står lugn med sina maskiner och tittar ömt på steve därnere.
Steve är gammal, ser ut som en ölkorv och rör sig som en anderiden voodoopräst. Hans ögon letar sig ofta uppåt innåt som om han får nån slags anfall. Men det är bara extas!! Så fort han tog upp trumstockarna började han grimasera! Hela hans kropp studsade konstant genom hela konserten. Så fort jag tittade på honom blev jag tvungen att fånle som ett litet barn.
De tittar mot varandra var femte minut men en i taget och den andre tittar liksom inte upp utan den ene studerade bara den andre och blir glad, tittar ner och nån sekund efter det gör den andre samma sak.

Och musiken var bra.

lyckad inflyttning av herr Magnus

Både en film och ett erkännande. Det är kul att flytta in och tråkigt att flytta ut. Jag dyrkar nästan femtiotalsmöbler och pinaler men vid en viss koncentration börjar de äta på sig själva och förvandlas till ett museum. Farligt nära nu. Tredje gästen syns på bilden. Den andra var en städtant som mig ovetandes var där och tog hand om kalk och smutsavlagringar på spis och i badrummet. En fin liten lapp om att hon varit där satt på dörren när jag kom hem. Som en liten hustomte.

Stina Maj Elin och min nya soffgrupp

Vilken lördag, både glädjande dop och köp av ny soffgrupp

vänta lite till så...

Mulle och Ivar visade mig Haga-husets fik. Stora sköna fåtöljer och en härlig stämning. Jag återkom på lördagen med David efter en lång promenad runt masthuggskyrkan. Utanför porten stod helvetets väktare inrymd i skuggan med sin munkorg brevid matchande blomkruka och svarta snirkliga kors i järn på dörren.












Vi läste en DN han hittat helt ensam på en dörr till en institution. Timmarna gick i småprasslanade tystnad.
Jag inser vilken vanemänniska jag är. Om jag har gjort något jag gillar vill jag upprepa det in absurdum. Samma maträtt flera dar i rad, låtar spelas sönder och nya människor kramas så de blir helt svullna. Så kan det vara.










Utan för bion som ligger i samma lokal stod det en kartong med filmaffisher och en skylt med texten: "varsågod att ta". Vi började men David tappade orken efter bara några få tråkiga nitlotter. Jag kände på mig att en riktig guldaffish väntade på mig och någon slags livsfilosofisk tanke växte upp i mig: "Några sekunder extra tålamod gör att livets skatter hinner krypa fram ur de dagliga situationernas gömslen". jag öppnade tre till och där - filmaffishen till Carl Johan de Geers film "Med kameran som tröst" i A2-format! En apa med sjömanshatt, pyramider, djungel och ett rött flygplan i skön hemmålad stil. Underbart! Jag sprang ut och tutade i affishen och var äkta lycklig. För några minuter ville universum sjunga duett med mig!
Den kommer sitta på väggen ovanför den hylla jag ska ha min kamerautrustning på i den nya lägenheten.












Solen kom och hälsade på här hemma när jag gick till skolan idag. Hur kan en skugga bli så skarp? varför är den inte det alltid? Handlar det om skärpedjup, att huset står precis på rätt avstånd från trädet där skuggan är skarp? Frånvaro av moln som sprider ljuset? Dessutom går skuggans linje på huset in i ljusets linje i den skuggiga väggen inne i trapphuset. Yin och Yang.

biblioteket

Det är en annan luft på biblioteken. Tiden är laminerad och folket sitter helt stilla i djupa fåtöljer. Man går in och förs sen långsamt ut på glaciärvis. Sal efter sal av berättelser och bilder. Personal som guidar oss gratis. Tänk om allmänna bibliotek aldrig funnits och någon målat upp det i ord för oss, Varför går vi inte oftare på bibliotek?

Bodil

"Det är bara att vänta.
Hur människan förvaltar sin väntan avgör den så kallade livskvaliteten.
Att vara människa är att vänta. Samuel Becket har rätt, Nobelpristagare eller ej - väntan är allt du kan vänta dig.
Godot kommer aldrig.
Det som händer medan vi väntar är vad det handlar om.
Ingenting händer."

ur Undergångarens sånger av Bodil Malmström

Det känns igen det där, påminner om ord från min mun, ljusbrunt är en fin färg. mysbeige.
Måste sträcka mig mot vardagens stilla väntan igen.
Stadsbiblioteket behövde mitt besök idag, Bodils bok behövde mig och jag behövde den, Den fina gröna fåtöljen behövde mig och jag behövde vila från datorn, Den nya tekoppen och friggs nyponte ville leka lite.
På internet har jag budat på en meditiationskudde till i ljusbrun manchester samt ännu en teakfanérschackklocka. Som Kapten Krok.

All hail boredom, the dead engine of discovery!

Nya tillägg i vår prunkande länkavdelning.

Jim Woodring fångar den där känslan av det omedvetna, drömmarnas egen logik. Vi förstår det men vill inte erkänna det. Kolla in hans blogg, godis från ett vackert ornamenterat psyke där natt och dag invaderat varandra. De är fyllda av barndomens artefakter. heliga leksaker och läskiga draperier.

mycket nöje/m